Hur känner jag inför det? Hum. Det vet jag faktiskt inte. Mycket information nöttes in i min, och alla andra 29 studenters hjärnor.

Jag var minst. Blir inte förvånad. Medeln var ju trots allt 25-30 år och oftast då var det bara 5 av 30 som var killar. I min klass går 2 killar. Varav en faktiskt var typ, 21 år tror jag. Sedan fanns det några 22 åringar också. Som sagt. Jag är minst, men det skiljer bara två år. Kan ju inte vara så stora vuxenpoäng som fattas. Annars var det spridda skurar. Många låg runt 30, och någon enstaka var 40+.

Jag tycker att jag är mogen och känner mig vuxen, men jag har fan aldrig känt mig så liten som idag. Har alltid fått stått först i "vem fyller först ledet". Idag fick jag stå sist. Jag har aldrig jobbat (nästan) och de flesta där hade två års erfarenhet av diverse sociala marknadsjobb. En tjej hade till och med 15 års jobberfarenhet. Man blev väl lite utpekad "Nu ser vi hur stora skillnaderna kan vara här, men man utgår från sig själv, alla har olika mål". True story.

Inte pratade jag med någon heller. Det är inte jag. Jag älskar att träffa nytt folk, är väldigt öppen och social. Idag kände jag mig bara så liten och otymplig. Hoppas morgondagen blir bättre. Värst av allt är att på torsdag ska vi åka till Örebro och typ campa :S Man tar sig dit själv. Fan. Måste trycka ihop mig i någon annans bil. Tänker inte köra dit själv. Man fick visserligen en karta, och den förstod man jätte mycket av! Väl där ska vi köra lekar och äta gott. "Alkohol och vin får man ta med sig själv om man vill ha det till maten". JAH! Yttligare ett tecken på att jag kanske är lite för ung..



Imorgon har jag massvis med frågor.
Sara