Begravningen var så fin, så vacker. Tårarna rann som satan.. men det kändes ju skönt. Väl framm vid kistan så släppte liksom allt. Den var så himla fin. Vit med alla sorters blommor, vita och röda.. och där stod jag och Bianca och kramades och grät i varandras famner. Galet. Vilket jäkla sätt att träffa släkten på. Man borde verkligen ses oftare..

Bianca fotade jätte fina bilder, kanske kan jag få visa en och annan en vacker dag.
Sara