Åh, det känns så skönt. Som om flera ton stenar släppts från mina axlar. Ja, studentklänningen är fixad! Klänning och klänning.. jag skulle snarare kalla det för en någolunda lång tunika. 2009 är året då jag bestämt mig för att bryta mönstret. Traditioner är fina och bra, men ska man inte klä sig i något man istället trivs i? Något som känns som en själv?

Jag har iallafall valt bort den vita bomullsklänningen och ersätt den med en beigh tunika men brodyr i armarna och längst ner. Mer än så säger jag inte :)

Snart ska jag hjälpa pappa med lite körning av porslin och dylikt. Flytten sker i helgen så vi försöker göra så mycket som möjligt innan dess.

Sara