Idag på p3 hos krister så var samtals ämnet om dyra saker som man hade förstört. Vissa hade förstört någon vas och dyra äldre föremål, någon hade lekt skattkista med sin moster dyra smicken när den var yngre och sedan glömt bort vart hon grävt ner dom i skogen. En intressant och väldigt rörande grej som jag fastnade vid var följande..

Det var en kille som ringde in till christer och pratade om sin farfars grammofon. När han var yngre, killen alltså, så hade han lekt i sitt farfars vardagsrum och utan flit så råka han väl ta sönder hans farfars grammofon. Grammofonen var väldigt gammal så på det viset också betydelsefull men framförallt dyr. Självklart blev hans farfar arg, men också ledsen och chokerad. Då grammofonen föll ner i golvet så ramlade också ett brev ut ur den. Killen berättade att hans farfar tagit upp brevet.. läst det.. och tårarna rann ner från hans kinder.

Vad som stod i brevet har inte hans farfar berättat, men han har sagt att det var skrivet av killens farmor, farfars fru, som hade dött något år innan.



Jag blev jätte rörd av den berättelsen och tanken utav att den var sann gjorde allt mer intressant. Skulle jätte gärna vilja veta vad det stod i det där brevet. Trots att det inte har något med mig att göra så kan jag se det framför mig och känna situationen.

Tur i oturen. Killen hade sönder sin farfars grammofon, men tror ni inte att det var meningen att den förr eller senare skille gå sönder så att han kunde hitta brevet?

Sara