Idag ringde min moster och berättade att hennes hund mimmi ska säljas. Mimmi är faktiskt en av få hundar som jag kommer överens med. Har länge vart hundrädd men det har mer och mer försvunnit då man faktiskt vart med och "uppfostrat" en från början.

Anledningen till detta tråkiga beslut är dels pga en muskelskada som gör att det blir svårare och svårare för henne att ha kvar mimmi. Mimmi får med andra ord inte leva ut sitt liv så fullt som hon skulle kunna göra. Därför har detta vart på gång ett tag, och idag ringde en eventuell ny ägare. Tur i oturen är att denna bor bara några hundra meter från dem, så det blir ett nytt hem för mimmi men förhoppningsvis kommer vi träffa henne ändå ibland.

Jag ska utrycka mig med mina egna ord. Tycker fan detta är fett tråkigt. Om jag hade haft pengarna hade jag lätt köpt hennne, men såklart skulle inte min mamma gå med på det hihi. Ja, så nu ska jag träffa henne en sista gång, för alltid! Min bästis.

Nja, inte för alltid. Men på en längre tid, det blir ju absolut inte samma sak. Vet dock att hon kommer få det mycket bra i sitt eventuella nya hem (dem ska ha henne på prov några dagar först). Synd dock att jag nu inte har någon hund att fota... haha.





Men det kunde ju vart värre.
Sara