Hold me, Thrill me, Kiss me, Kill me

2012-09-08

Kategori: Allmänt

Jag är lite smått i chock. Min jobbsituation just nu känns så sjuk, och nästan overklig. Kunde nog aldrig tro att jag skulle arbeta så som jag gör idag.. JUST NU. 
 
Jag har bara pluggat i heeela mitt liv, hoppat på något extrajobb där och sommarjobb där. Börjat vikarierat som butiksäljare i en klockbutik på deltid och inte kunnit något alls om klockor. 
 
När jag slutade min utbildning inom ledarskap för ett år sen kommer jag precis ihåg vad en av mina lärare sa "Du är väldigt ung, när du går ut från den här utbildningen kommer du bara vara 21.. men du måste verka som om du vore 27". Förstår till viss del. Hur ska man kunna få en chefsposition när man knapp aldrig har jobbat i hela sitt liv?
 
Sen så befann jag mig på rätt tid och rätt plats (och med rätt utbildning), Och nu är man liksom vikarierande butikschef. Reparerar klockor, Tar beslut, Reflekterar kring budget och försäljning, Har två anställda, Åker på möten mm.. Jag driver en butik tillsammans med två fina kollegor. Så jäkla sjukt! Och nästa vecka ska jag ev. rekrytera en tredje.
 
Just denna tanke slog mig idag. Då vår huvudägare dök upp i butiken, bara sådär. Lite som undercover boss ni vet!  Som tur var är man ju lite påläst och har lätt för ansikten ;-) Vi pratade ombygnad, struktur, försäljning och berömde mig för hur fin MIN butik var. Och det är nu jag börjar förstå känslan av att vara butikschef. Förut gick jag till jobbet, sen gick jag hem. NU är jobbet mitt hem, jag blev så nervös och ville fixa allt på en gång, kan inte sluta tänka på dendär klockan som står snett eller tomrummet i klocksnurran som måste fyllas på! Alltså känslan är så sjuk.
 
Vilket som, På måndag åker jag till Stockholm i två dagar för att besöka huvudkontoret och utbilda mig mer inom butikchefs-området. Ska bli så himla skönt att få mer kött på benen. Blev även då tillsagd att "svänga förbi" huvudägarens kontor och diskutera fram några lösningar för min butik.. och jag som inte ens jobbat här ett år. Var tvungen att skriva av mig om jag ska kunna slappna av och rensa hjärnan denna helg. 
 
Trevlig helg!
Sara
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: