Idag är det dagen före en stor dag.

Dels så börjar jag jobba imorgon på mitt sommarjobb. Det är klart att jag är nervös, men eftersom jag vart där tidigare några veckor så ska det inte vara något problem. Men man kommer ju alltid igång efter några veckor, och eftersom detta inte är en längre tid känns det som om jag kommer komma igång och sen sluta lika snabbt. Upp kl. 6 här framöver nu då.

... men imorgon är också en dag att minnas. En dag som kanske är smärtsam, men på ett fint sätt. Josses plan till Usa, new orleans lyfter. Inte för att stanna där i en vecka, utan över 52 veckor, mer än 365 dagar, över 1 år. Fy fan va roligt för henne. Jag är avis, men ändå inte. När hon berättar om allt blir man så sugen på att upptäcka den världen, men samtidigt skulle jag nog aldrig våga.

Så ikväll blir det yttligare ett farväl, ett riktigt sådant. Sen måste jag nog hem lika snabbt och sova. Aja, fyra dagar kvar till midsommar, thats on my mind.

Sara